Jaha, då har vi haft en intensiv helg med en otroligt intensiv söndag!

I fredags kom Elida med Jackaroo's syster Java, så när jag kom från jobbet blev det en snabb hälsning för hundarna. Det gick rätt bra, det var bara Algot som skulle visa sig på styva linan, men han skärpte till sig och har sen lekt med henne under helgen. Efter det åkte vi till Mariebergs Centrum för att kolla efter lite nya koppel och halsband. För egen del blev det hör och häpna en ny leksak till hundarna...

På lördagen jobbade jag till 16:00 och därefter blev det ett par tre timmars träning på klubben. Det blev platsliggning, vilket gick bra för Roo.

Efter det körde vi budföring och Jackaroo sprang iväg lite tveksamt och blängde lite på syrran som skällde uppbunden i stegen. I övrigt var det helt OK.

Sen körde vi igenom apellen förutom linförigheten, det var första gången med komendering, men det gick bra. Jag skulle säkert kunna skriva mer om det här men jag är SÅ trött.

Så till söndagen och vad rubriken gäller.

Det var MH för större delen av J-kulen och Jackaroo var först ut, så det var bra att gå upp klockan sex.

Han var engagerad men samlad i kontakten, fyra rakt över.

Leka ville han ju förstås, fyra och sen tre på gripande och kampen. Han griper mest med framtänderna och släppte när t.l blev passiv.

Lilla bytet kollade han på intreserad, men gick iväg tveksamt och bröt för att kolla in hjulen som linan går runt... Två alltså och etta på gripandet förstås eftersom han aldrig gick fram. Det var det  momentet som överraskade mest, jag trodde verkligen att han skulle vara mer aktiv där, men det är ju skönt att han inte vill jaga... ;-)

Aktiviteten blev en fyra, han gick runt större delen av tiden, var still vid min sida några få sekunder, men inget gnäll eller skäll i alla fall, mattes pärla!

Avståndleken hade han koll på figgen direkt och försökte kasta sig iväg någon gång tidigt, fyra, sen övergick det till lite mer hot, dock ganska svagt, en trea. Han gick aldrig fram till figgen och visade inget större intresse för henne, ettor på resten där alltså.

Dumpen var det jag trodde skulle bli svårast för honom, han reagerade med att kasta sig bakåt ca fem meter, fyra. Han skällde lite halvhjärtat och kom fram till mig och dumpen när jag satt på huk hos den samma, två, två.

Det kvarstående var att han kollade till lite vid första passagen tvåa på nyfikenheten och sen blev det en ganska vid båge när vi kom bakifrån mot dumpen, fyra.

Ljudet hoppar han iväg på men släpper det aldrig med blicken, trea. Han går sedan fram helt själv tämligen omgående, femma. Ingen kvarstående rädsla överhuvudtaget, men lite nyfiken, etta och tvåa.

Vid spökena visade han endel hotbeteenden och hade bra kontroll på båda spökena, trea och fyra. Efter ett tag kastar han sig åt sidan och befinner sig därefter bakom publiken bitvis, femma på rädslan. Han kommer fram och hälsar på spökena när huvorna är borttagna och blir då väldigt glad att det var vanliga människor därunder, etta och femma.

Sista leken startar han något långsamt, men kommer igång bra, griper fortfarande med framtänderna, treor.

Skotten inga problem, han släppte aldrig kamptrasan, men slängde en blick vid första skottet. Skotten under passiviteten var heller inget problem ETTA!!!!!

 Så nu har lillen KÄND MENTAL STATUS med ETTA på SKOTTEN!!!

Det var första ettan i rubriken, det känns skönt att det är gjort och han betedde sig ungefär som jag trodde, det var som sagt lilla byttet som förvånade mest tillsammans med att vi inte behövde ta ner dumpen för det var jag säker på att vi skulle behöva göra. Lite förvånad är jag också att han gick fram så snabbt till skramlet, men det är skönt att han inte är ljudkänslig. Vad som också kändes bra var att han släppte de olika momenten så pass fort och bra.

En lite fegis har jag, men han jobbar på och försöker var tuff, tycker han har gjort ett bra MH för att var mitt i spökåldern.

Direkt efter att MH:t var slut så åkte vi till klubben för sista månadstävlingen, Elida fick köra Alva och Amy fick vara hemma då hon varit lite stel en tid. Hon är bättre nu men varför ta några risker?

På klass två-banan blev det disk för Elida och Alva, då Elida glömde banan, annars gick det rätt bra för att bara ha tränat typ fem minuter i går kväll.

Algot gick som en klocka och vann tämligen överlägset på 20 sekunder! Ett par saker jag behöver tänka på är att inte vara slö och gena på banan om jag kommer blir stillastående i nästa sekvens, det drar ner tempot på Algot, jag gjorde det en gång på denna bana. Jaja det är ju bra att komma till insikt på en träningstävling, så kanske jag skärper till mig när det verkligen gäller och hundradelarna räknas. Nöjd är jag däremot med en tråckling som gick aldeles lysande!

Etta nummer två i rubriken alltså.

Den sista ettan kom utanför tävlan på klass ett-banan. Algot gjorde ett OK lopp, med ett par dåliga svängar, mest nöjd är jag med att jag hann gör ett f.b efter en lång och en kort tunnel. Jag hinner, jag hinner, jag hinner!!! Haha.

Alva och Elida fick en femma i slalom, men annars gick det stråland, kul!

Buppsen snarkar redan gott och jag ska göra dom sällskap tror jag, är oerhört trött och väldigt, väldigt nöjd med mina killar!