I morse undrade jag vad jag höll på med när klockan ringde 07:55. Jag var ju trots allt ledig och supertrött, men jag hade bestämt med Inger att vi skulle träna på förmiddagen. Eftersom hon skulle till jobbet senare så hade hon väldigt tidig förmiddag...

Klockan nio var jag i alla fall på klubben och hyfsat pigg, vi började med en promenad och sen fick Roo komma ut först.

Vi diskuterade lite linförighet och kom fram till att det bara är att backa lite i vår träning och kräva mer kontakt och framför allt berömma fortare när han gör rätt efter korrigering. Matte ska bli snabbare alltså, har man hört den förut... ;-)

Sen körde vi igenom första halvan av apellen, förutom lf.

Budföringen springer han rätt bra på, sätter sig dock långt fram hos mottagaren. Ska prova med att motagaren belönar i mellan åt efter ingången, så han/hon blir mer likvärdigt intressant som den älskade matten... Hihi!

Tillbaka till mig går det något fortare och ingången är bra.

Framförgåendet som jag skrutit så om funkade inte alls först, han vinglade och nosade. Andra gången gick det bättre, vet inte om han blev störd av Inger som komenderade eller vad det var. Kan även vara att han blev osäker när jag sa NEJ när han nosade, det var därefter som han började vingla. Ska helt enkelt bryta och börja om när han nosar istället för att korrigera, för det gör honom bara osäker. Andra gången var mycket bättre, han stannade även lite rakare på stå än stanna så det ska vi använda.

Läggande kändes bra, men när jag vände mig om så står Inger och säger DK, DK, DK..........

Jag fattar ingenting, men jag kollar tydligen på honom samtidigt som jag säger LIGG, vilket tydligen är DK. Inget som jag gjort för att hjälpa honom utan det är något jag lagt mig till med i och med att jag ofta tränar ensam och vill se så att han lägger sig direkt, så det blir till att tänka på i fortsättningen. Ska väl tillägga att han la sig snabbare och bättre utan att jag blängde på honom... ;-)

Om det berodde på att han visst vad som var på G, eller om han kände sig mindre tryckt av att jag inte blängde på honom får väl framtiden utvisa.

Innan han fick en stunds vila så gjorde vi en sittande i grupp med Inger's Pippi, då hon lagt sig på tävling. Planen var att jag skulle "ta henne" när hon la sig eftersom jag var kvar bara några meter från Roo. Men den enda som la sig under de minutrarna var Roo, fick korrigera honom två gånger. Han satt dock väldigt fint där i mellan, var ju bara tredje gången vi gjorde det.

Inger körde sen igenom endel elitmoment med Pippi, verkligen kul att se dom live. Känner mig sugen att börja med flera av dom under vintern, det är väl lika bra att träna in eliten först, så kommer väl de lägre klassernas moment utav sig självt... :-)

Utvilad eller något ditåt fick Roo komma ut igen och köra inkallning, apportering, hopp och platsliggning.

På både inkallningen och apporteringen har han fåt ett bättre tempo, har inte tränat det specifikt utan det är nog mer ett resultat av en säkrare hund som vet vad som förväntas av honom. Avlämnandet av apporten jobbar vi vidar på, det är bättre, men någon cm flyttar han gärna tassen fortfarande. Tänker jobba sakta framåt, tar hellre ett avdrag på det i november än en konflikt som varar lång tid framåt, likadant tänker jag med lf, hellre en 6:a, 7:a nu och en 10:a i sikte om ett halvår/år än för alltid en 8:a.  Framtiden får väl utvisa om jag tänker rätt i de här frågorna, men det känns rätt i alla fall. Man får ju lida på ena eller andra sättet om man slarvat i tidigt skede, så det är bara att bita i det sura...

Hoppet ser fortsatt bra ut, gjorde bara ett, något långsam i själva sättandet, inte tveksam bara lite långsam. Förhoppningsvis kommer tempot där med inom en snar framtid, det varierar ju lite nu.

Det sista i vår lydnadsträning för dagen blev en platsliggning och han låg så fint så, i 7(!) minuter. Inger la Electra och gick bakom stugan, medan jag befann mig på ca 2/3 av tävlingsavståndet. Fyra minuter låg han med ett beröm och en korrigering pga lite nosande. Jag gick sen och ställde mig fem meter bakom honom, gick förbi och ut ca 15 meter innan jag gick tillbaks och satte upp honom. Han fick då muntligt beröm och en godis, sen la jag ner honom igen och gick ut på hela avståndet tills Inger kom smygandes bakom stugan, två-tre minuter. Efter det fick han en ordentlig dragkamp med nya favoleksaken. Skönt efter ett par oroliga platsliggningar med uppgång.

När Inger sen åkte och jobbade så tog jag fram ett åttapinnars slalom.

Algot fick komma ut och nöta lite svåra ingångar, han börjar söka första porten på ett helt annat sett. Jag kan fortfarande inte skicka honom och sticka direkt, men jag ser tydligt när han låser på porten och då kan jag dra utan att han följer med och går in fel. Det kommer så sakteliga.

Det blev förstås även lite A-hinders träning och det ser verkligen så mycket bättre ut. Härligt med en så duktig liten Gotte!!!

Ett par vändor var han till och med före mig ner på halva nerfarten och det är en markant förbättring eftersom han tidigare väntat in mig på toppen om jag inte redan varit före.

Även Roo fick träna slalom och A-hindret. Slalom var mer eller mindre klockrent, oavsett om jag la ut leksaken efter, sprang med, eller var kvar och kastade leksaken. Vänster framför allt såg bra ut, lite problem med höger, men poletten har verkligen trillat ner. Det häftiga är att det inte är några problem att göra bakombyte på honom när han går in i slalomet oavsett det gäller höger eller vänster! Sicken liten stjärna man har!

A-hindret jobbar vi med både upp- och nerfart, på uppfarterna tjuvar han gärna, medans han väntar på släppkomandot på nerfarten. Det blir en avägning sen när man ska börja släppa på stoppet på uppfarten, han trampar om nu och fortsätter han med det så kommer han klara kontaktfältet, men frågan är om han fortsätter med det när farten kommer ordentligt. Tänker var nogrann länge än...

Det var en ordentligt trött hund jag hade med mig hem, han sov sött några timmar.