Fy attans vad söta dom är. En dag gamla kelpievalpar alltså. Efter jobbet gick jag och Benga över till Inger och Janne för att kolla på deras sju nya underverk.

Deras kelpie Elektra nedkom med sju små valpar igår kväll/natt, eller små och små endel var rätt biffiga redan... Fyra svarta, varav en tik med tantecken och tre bruna varav en hane med tantecken. Tiken med tan var riktigt i farten redan, gnällde, buffade runt, slet i matcentralen. Hon verkar ha ruter i sig, kan bli något att jobba med för Inger och Janne om det blir hon som får stanna, det lutade visst åt det. Söt var hon också. En annan som var riktigt söt var den tanfärgade killen, han skulle lätt kunna slinka ner i fickan om några veckor...

Att valpar ska vara så söta! En annan sötnos som jag fick pussa på igår kväll var Emelies nytillskott, söta, söta Elis, en bc på ca nio veckor. En liten tuffing som tyckte det var helt OK  att bli kollad av såväl Roo som Pippi mitt på appell-plan. Ska bli kul att följa den lille sötnosen. Roo verkade tycka att det var mysigt med valp, han låg ner och försökte leka lite lätt med den lille.

Igår blev det träning och kurs, Jackaroo fick börja med en handlingsövning med framförbyten och han gick himlans fint. Han gör gärna det när det inte är övningar/banor som bygger för mycket fart. Eller han går nog fint annars med, men jag får lite problem med timingen, vi är ju inte helt samkörda än.

Sen fick han vila medans jag tog fram koner och satte upp en ruta. Det gick väl OK, men det är en bit kvar, får hårdträna det i helgen...

Han fick även några vändor över kontaktfälten och genom slalom och det kändes fint inför söndagen, så nu är det bara att köra så det ryker!

Gotten fick köra igenom lydnads ettan och gjorde det så himla bra, så den inställningen vill vi ha om en dryg vecka! Tror aldrig han lagt sig så snabbt på läggandet. Mattes lilla plutt. I agilityväg fick han visa finskt staket för kursarna och sen va med och springa U-bana.

Så nu ska matte ladda ordentligt och sen går vi ut på banan på lördag och öser för allt vad vi är värda!

Kursarna va lika duktiga som vanligt, dom lyssnar, tar till sig och sen löser dom problemen som uppkommer. Staket och threadel gjorde dom som dom aldrig gjort annat. Det finnska staketet var lite bökigare för dom att hålla reda på hur dom skulle springa, men det är inte så lätt framför allt inte när jag sprang fel när jag skulle visa. När jag sen sprang mot rätt hinder, var jag för bekväm, så Algot kom in i mellan... Inte lätt för kursarna att ha så vimsig instruktör. Jag hade ju dessutom inte stöd av Inger som hade fått åka hem för att ta hand om valpningen.

GRATTIS till Inger, Janne och framför allt Elektra till sju små (h)underverk!