Debuten närmar sig för mig och Jackaroo. När jag sen blev påmind att jag ska på travet och äta med ett gäng på torsdag så försvann den givna träningskvällen.

Så idag på lunchen blev det ett spår på ca 200 meter med tre apporter + slut. Det låg ca 1timme och 20 minuter och jag tog en stig tillbaka som korsade spåret i början.

Jackaroo tog spåret direkt, brydde sig inte där jag korsat spåret. Han tog alla apporter och båda vinklarna bra. Helt klart ett bra jobb av lillkillen, nu hade spåret legat länge och jag hade koppel istället för lina, men det känns helt OK inför helgen. Det är bara vänta och se hur han beter sig när det är på riktigt.

På kvällen åkte jag till klubben för att köra igenom lydnaden.

Emelie var snäll och ställde upp som mottagare på budföringen och som han sprang! Han gillar verkligen Emelie, synd att hon inte kan få vara mottagare på tävlingen...

Lf går bättre och bättre, han trängde en aning men har blivit mycket bättre på att hålla kontakten. Svängarna och språng march har blivit stabilare, så på det stora hela känns det bra.

Vid framförgåendet så gick han ut fint och halterna var bra, men nosen åkte ner i backen lite mot slutet båda vändorna, hyfsat stabilt dock.

Läggande var snabbt och bra, med lite trängninig i friaföljet.

Inkallningen är inte mycket att säga om, han har bra tempo och fina ingångar.

Apporteringen är stabil, han har blivit bättre i avlämningarna.

Vid första hoppet så satte han sig inte, men efter det så satte han sig snabbt och bra ett par gånger.

Så på det hela taget så ser det bra ut inför helgen, frågan är om det inte ser för bra ut...

Hade kunna tänkt mig "Ett dåligt genrep, ger en bra premiär", men, men.

Dessvärre blev det ingen platsliggning då alla åkte hem/gick in i stugan, men det kan vi träna med bollar som störning på luncherna. Klarar han att jag sparkar/kastar bollar så borde han klara en ev. orolig plats på tävling.

Algot fick komma ut och träna lite agility och han går bra nu, sista vändan över A-hindret var kanon!

Tjejerna fick också var ute en vända och dom skötte sig bra.

Jackaroo fick fortsätta jobba med gungan och han går nu upp själv när jag står och håller i den. Började att släppa den fritt från halva vägen så det blev en duns i backen men det var inga problem. Fortsätter att skynda långsamt med den så blir det nog bra till slut.

Han fick också jobba med lite b.b och f.b över ett respektive två hinder. Det går bra om det inte finns andra hinder som drar, för då bryr han sig inte om att hålla koll på matte, men det kommer så småning om. Jag gillar ju trots allt hundar med ordentligt hindersug, i alla fall ibland...

På A-hindret så fuskar han gärna på uppfarten när han kommer över ett hinder innan, han tar k.f men han stannar inte, så då tar vi om. Nerfarten är mycket bra, farten därimellan likaså. Han jobbar verkligen för att stanna 2+2.

Nu blir det gonatt, hundarna sover redan sött.

Efter jobbet igår blev det tunnbad med grannarna. Efter tre timmar i badet med en hel del vin och öl, begav vi oss till grannarna för lite mat, röding - mmm vad gott det var, och biljard med mera öl. Kan väl säga att biljarden gick så där, hade lite svårt att sikta av någon anledning...

Trevligt var det, men gud va trött och seg jag varit idag.

Fram på eftermiddagen tog jag mig i alla fall i kragen och la ett spår till Roo.

Det blåste en hel del på gärdet, så det blev rätt jobbigt för lillen. Närmare 400 meter långt blev det med fyra + slut och en vänster och två höger vinklar.

Jag tog det verkligen lugnt i starten, tog god tid på mig med att ta på selen och fixa linan, sen gick jag närmare spåret satte ner honom igen och klappade om honom innan jag släppte på honom. Han hade verkligen varvat ner och kändes fokuserad, men drog iväg mot min återgång (vinden låg på starkt därifrån). Gärdet jag var på är inte så stort och i och med att jag vill till en del med mer gräs och mindre stubb så blev jag något begränsad. Jag tog tillbaka honom och skickade på igen och då gick det bättre, han låg på ordentligt, men spårade fint, klev över första apporten dock.

Först vinkeln tog han fint, lite rakt först men vek tillbaka och gick då rätt direkt. Apport två tog han jättefint och kom in direkt. Fick lite kamp som belöning, matte hade gått ifrån godiset... Tog spåret fint igen, men i vinkel två blev det snurrigt. Han letade runt ordentligt medans jag bara spanade i de blå och helt plötsligt fäste han på spåret staxt före vinkeln, smög igen den fint för att sen dra iväg ut åt vänster igen (antagligen vinden som spökade igen). Han snurrade runt ett kort tag och kom in till mig, utan respons tog han upp letandet igen och hittade det ganska snart och då bar det av igen i full fart igen. 

Apport nr tre tog han och fortsatte på spåret tills jag berömde honom, då kom han in med den. Lilla sötnosen vill verkligen vidar i spåret.  

Denna gången blev det bara muntligt beröm och lite gos, innan han fick gå på igen.

Han spårade bra fram till vinkeln där han gick lite rakt först, men hittade snabbt rätt. Sista vanliga apporten tog han i munnen och fortsatte i spåret som han gjort med den tredje. Tungan hängde ordentligt på honom när jag skickade på den sista biten in till slutapporten. Återigen bar det iväg med bra fart och slutet var förstås inga problem med att hitta. En hel del kamp som belöning och sen lite ruscher efter den kastade leksaken så var det en mycket nöjd kelpie som gick hem med en lika nöjd matte.

Han spårade verkligen bra och koncentrerat större delen av spåret, det var väl vinklarna som strulade lite, men han löser det om han får lite tid och jag håller mig utanför... Det är dock en sak vi behöver jobba mer med, men jag tänker inte göra någon grej av det nu innan tävlingen utan det tar vi sen.

Nosen var låg och fin nästan hela tiden idag, så det känns bättre än sist vi spårade.

Ska försöka få till ett par spår till i veckan, om jag inte orkar upp någon morgon så får det bli lunchspår i vår lilla dunge utanför jobbet.

bubbsen har blivit utmanade, dom ska skriva sex konstiga/udda saker om sig själva.

Hoppas verkligen inte sidan låser sig i kväll som den gjorde när jag skrivit allt igår...

JACKAROO

Min svans har förföljt mig hela livet, så den jagar jag i mellan varven till min mattes stora förtret!

Jag visar tydligt vem som bossar på jobbet, genom att rulla ihop mig på kontorsstolen så matte får ta fram en gamal plaststol. (Jaja, ibland är storbossen, Algot, först och honom flyttar man inte på...)

Man går inte ut i vattnet för att simma, utan man ställer sig på kanten till att man bottnar, sen kastar man sig ut i ett jättemagplask!

Springer, springer, springer, även om alla andra står stilla!

Plockar ur vedträd ur kartongen på köksgolvet är kul, men att ta ut ett är ingen sport, utan att se om man kan sprida alla innan matte eller husse hinner plocka i dom igen - det är sport!!!

Spiskroken är en urkul liten smal metallapport som jag gärna sitter med i munnen och morrar på matten vid frukost. Apporterar man så fint borde man få en ostbit...

ALGOT

Bastardvoltar, det vill säga, kör ner huvudet bakom ryggen på matte eller husse samtidigt som man kör upp egna rumpan och trycker på med bakbena, sen gör man helt enkelt en volt, voila!!!

"Ålar" på snön, helst på skare så det river fint i pälsen.

Bada är underbart, men att springa runt, runt på den uppblåsta poolkanten är livet...

Är fullkomligt livrädd för måttband säger matte, men det kommer jag aldrig erkänna...

Älskar att bita syrran Alva och brorsan Roo i bakhasorna när vi har tokrace!

Kan vifta på svansen på kommando!!!

I kväll blev det ett kort träningspass på klubben innan vi skulle hämta bilen och lämna tillbaka föräldranas bil.

Jag ville framför allt få till en plats med andra hundar och störning och helst en budföring.

Platsen ställde Carina upp med två rödvita vilda tanter, kan inte fatta att den ena är dryga tio år...

Jackaroo låg lugnt och fint i mitten med ett gäng som tränade skydds bakom och Ylva till höger som plockade fram agilityhinder, snacka om störning. Han nosade lite i backen någon gång, men gav sig efter en tillsägelse. Peppar, peppar men det känns rätt tryckt nu...

Ylva var hygglig att ställa upp som mottagare på budföringen. Carina hade precis gjort en inkallning med en av sina ganska när och var på väg bort när jag sände iväg Roo. En ytterst liten båge blev det och han satte sig inte direkt hos Ylva, men han sprang igen som om inget hänt förra onsdagen. Har verkligen ingen aning om vad det tog åt honom då, om hans virriga hjärna inte kunde hålla isär begreppen eftersom vi kört uppletande dagen innan på lunchen, men det känns långsökt.

Tillbaka till mig gick det i raskt tempo med ett fint avslut. Hoppas kunna köra några vändor till innan nästa helg så vi kan få bätte avslut hos mottagaren oxå.

Tack Carina och Ylva för att ni ställde upp!!!

Körde lite linförighet och frittfölj också och det går onekligen framåt, han är riktigt skärpt mellan varven, sen är frågan hur han orkar hålla ihop ett helt program, men, men...

Tränade alltså lite ff eftersom han tenderade att lägga sig själv när kopplet åkte av. Det gick bra idag, gjorde även ett läggande som var lika fint som vanligt.

På väg till bilen stannade jag till och tänkte ta ett hopp som avslut, han är ju så duktig på det!

Hopp ut, vänd upp och lägga sig! Vad ända in i h...e. Två gånger om dessutom, ska det krånglas i alla moment innan tävlingen eller???

 Vi avslutade med ett kanon hopp i alla fall.

Börjar undra om det är något jag gör när det börjar närma sig tävling, Algot har ju haft en förmåga att strula straxt innan tävling också. Kan inte säga att jag är nervös, i alla fall inte i den bemärkelsen att jag oroar mig för hur det ska gå, men jag har en tendens att börja fundera vad vi kan få för poäng, kanske gör det mig något ofokuserad på uppgiften och då blir ju såklart mina bubbar det också...

Ska skärpa mig på den punkten, jag bryr mig inte om poängen under tävling, brukar inte hålla koll på domarna då, men så här innan far tankarna igenom huvudet ibland, vad kan vi tänkas få här och vad behöver vi då där o.s.v

Får alltså bearbeta psyket lite... ;-)

Skulle ju skicka utmaningen vidare också, får bli

Electra

Pippi

Sumo

Grus

Studsa

Ester

Började morgonen med att köra ner bilen till Kumla för service och hade tagit med mig bubbsen så dom fick sig en rejäl morgonprommis.

Efter frukost och lite röjning inne var det dax att gå ut och skrubba rent tunnan efter att vi "bränt ut" den.  Kan säga att det var rätt kallt att tassa omkring barfota i den medans man spolade kallvatten...

Men ren och fin blev den och nu är den fylld igen, så det är bara att börja elda när man blir badsugen.

Tog hand om lite eller ja en jäkla massa löv också, kratta ihop dom som var på parkeringen och sen köra över dom med gräsklipparn med uppsamlare och iväg till komposten.

Vid halvfem åkte vi för att handla och hämta bilen, trodde jag...

Väl på verkstaden hade hon som lämnar ut den inte fått papprena än så vi sa att vi åker och handlar först och kommer igen.

Vi kommer bara till ica, när mobilen ringer, brommsbeläggen hade varit dåliga så dom hade bytt dom och då tog inte bromsskivorna som dom skulle (eller om det var tvärt om), utan dom var tvugna att bytas för bilen var väldigt olustig att köra sa dom. Nu hade dom förstås inte det hemma utan skulle beställa, så på fredagkväll får jag förhoppningsvis tillbaka bilj...ln.

Börjar bli duktigt trött på den just nu, kostar en massa onödiga pengar, nästa bil kommer bli en gamal skrothög som förvisso kanske också kostar pengar, men som man åtminstonde köper billigt...

Eller så får man väl börja spela bingolotto så man kan vinna en splirrans ny bil...

Pga av bilj...ln så blev det inget spår idag för Roo, så nu kan vi alltid skylla på det om det går åt skogen... ;-)

Nu ska jag tröstäta eller nått. 

Ja nu badas det hej vilt här i Åbytorp, vår vedeldade badtunna har kommit på plats, så nu är varma ångande bad en del av livet!!!

Kan säga att det började sådär. I fredags när jag kom hem från jobbet var Benga i fullfart med att försöka få värme i tunnan. Det var bara det att den läckte som bara den på ett ställe och sen siprade det lite mer normalt på några andra ställen. Det fick till följd att vi var tvugna att fylla på med nytt kallt vatten hela tiden, så till slut gav vi upp och hoppade i när termometern vissade på 36 grader.

Det var OK men inte det där extra jättesköna, vi höll dock ut i ca en timme.

Benga räknade ut att det läckte ca 5l/minuten...

Vi var mycket tveksamma om tunnan verkligen skulle svälla så mycket att den stora läckan skulle täppas till, men på lördagmorgonen var det betydligt mindre och nu är den nästan helt tät. Några mm/timme sjunker nivån mot upp i mot en dm förut.

I går blev det först en timmes bad på eftermiddagen, efter middag och lite vin begav vi oss ut igen, men då var det 46 grader och det kan jag säga var för varmt...

Vi fick gå in och ta på oss kläder igen och ta en kvällsprommis med hundarna samtidigt som kallt vatten fick fylla på tunnan så den rann över.

Sen blev det återigen en timme i härligt varmt 40-gradigt vatten. Man sover otroligt bra efter ett ångande varmt bad.

I kväll kom grannen över så det blev upp emot två timmar i tunnan, så nu ser man väl snart ut som ett albinorussin...

På förmiddagen la jag ett spår till Jackaroo, det har blivit lite lite tränat sista dagarna, framför allt spårat. Det blev ett ca 400 meter långt spår på stubbåker, två apporter - högervinkel - en apport - högervinkel - en slutapport + leksak.

Jag lät spåret ligga 40 minuter, för att komma så nära ett tävlingslikt spår som möjligt. Slåppte på honom i 90 graders vinkel och han tog bakspår, när han kom tillbaka där spåret och min återgång gick ihop (ca 10 meter bakspår) vände han och kom till mig. Jag skickade på honom igen och nu gick han åt rätt håll.

Han spårade jättefint fram till straxt innan första apporten, vinglade lite, hittade apporten och kom galopperande till mig med den i munnen! När han fick gå på igen tog det bara några meter innan han höjde nosen så pass mycket att det såg ut som vi tränade framförgående... SUCK!

Jag sa ett nej och komenderade spår, men det gjorde honom osäker, så han kom in till mig istället, så det var bar att vara tyst och gilla läget. Apport nr två kom han med lika fint, fösta vinkeln gick som på räls. Därefter spårade han med låg fin nos fram till apport tre, som även den kom in fint.

Efter apporten åkte nosen upp igen och han gick på i högt tempo, rakt fram nästan ända fram till motorvägen som går intill gärdet. Jag stannade och han vände och kom till mig, varpå jag sa spår och han gick och tog vinkeln klockrent. Slotapporten hade jag lagt lite lös halm över, men han plockade den fint, efter lite krafsande på den.

Då var det bara leksaken kvar, i väg igen på spåret, först med rätt hög nos och sen allt lägre, gick dock över leksaken. Jag bröt honom efter ett tag och släppte på honom på nytt ca 10 meter innan leksaken, men han gick över igen. Jag började då leka med den för att vissa att han missat något, men Jackaroo märkte aldrig det, han spårade på förfullt, fick stopp på honom efter 50-60 meter. Bara att konstatera att han gillar både spåret och apporterna numera, men leksaken kan kvitta. Jag kan nog leva med det...

Vad jag ska göra åt hans höga nos och nogalanta beteende i spåret i mellan åt vet jag inte, så har någon bra tips så tas dom tacksamt emot.

Jag får en kännsla av att när han hittat en apport så går han bara på ett tag och anstränger sig inte, det har varit klart bättre när spåret legat längre, men det är ju inte mer än 40-50 minuter i apellen. Ska jag lägga tätare med apporter, eller kanske vinkla straxt efter en apport så det händer något???

Jaja, en sak har jag i alla fall bestämmt mig för och det är att varken det här eller strulet med budföringen sist ska få mig att börja stressa inför tävlingen, vi ska bara ha kul och funkar det så funkar det annars tar vi det till våren, ingen panik.

Suck!!!!!

Inlägget jag skrivit försvann...

Ska se om jag orkar skriva om det nu.

Jag sitter alltså här med en fin liten fläskläpp, sedan Inger's Electra blivit lite väl lycklig när jag pratade med henne. Tack för den Electra...

Märkligt att man inte lär sig när man har en egen studsboll...

Innan "glädjefnattet" hade vi hunnit träna endel.  Först blev det sittande i grupp och Roo skötte sig exemplariskt, satt till och med still när Pippi svansade runt rätt nära sedan Inger varit tvungen att korrigera henne.

Inger körde sen igenom oss i apellen och det gick riktigt bra.

Linförigheten blir bättre och bättre, han släpper fortfarande i svängar och vid språng march. Tiden är knapp, men jag hoppas att vi ska blir stabila runt en sjua till tävlingen. Tänker inte stressa fram det,vi kan jobba vidare under hela vintern sen.

Framförgåendet gjorde han bra, det är när jag ska gå upp till honom igen som han gärna vill starta med mig. Ska jobba med det vid sidan av, han stannar så fint på promenaderna när han är lös, då är det inget problem för mig att gå förbi honom, så det är väl bara att träna likadant med kopplet på. Plättlätt... ;-)

Läggandet var fint, snabbt ner, bara något långt fram innan komenderingen.

Inkallningen var också bra, om han bara satt sig vid avslutet. Jag sa åt Inger att vi kör en till, varpå hon var duktig nog att se till att jag återgick till min första plats för inkallningsstarten! Så vi inte började på några ny serierutor... Tack Inger!!!

Andra vändan var det samma fina tempo och ett bra avslut!

Apporteringen smällde han i med framtassarna sen kom han in fint. Bra tempo, men vår akilleshäl var tillbaka i full styrka, när jag skulle ta apporten kastar han ut vänster framben. Bara att jobba vidare med det alltså.

Hoppet gjorde han fint som vanligt, min lilla agilityvovve!

Inger todde vi skulle klara en uppflyttning bara han inte virrar bort sig på spåret, så för att inte matte skulle bli kaxig, fattade lilla Roo inte ett dyft av vad budföring är...

Han sprang ca tio meter och började sen flacka fram och tillbaka. Jag tog tillbaka honom och gjorde om, men ingen bättring. Vet inte vad han fått för sig, det har gått klockrent sista tiden.  Jaja, något ska man väl ha att fundera på. ;-)

Vi avslutade med en platsliggning och han låg blick still i tre minuter med mig på rätt avstånd. Härligt!

Innan jag åkte hem fick lilla Gotten komma ut och leka med A-hindret en stund, ser fortsatt bra ut.

Innan all träning hjälpte Inger och Janne oss med att få av våran badtunna från släpkärran. Tack för hjälpen, ni får komma och ta ett dopp eller två sen.

På eftermiddagen kom så pappa, Eva-Britt och vår granne Peter med söner och hjälpte oss att få den på rätt plats, vi bugar och bockar och självklart får även ni bada.

Ska bli skönt att sitta i 40-gradigt vatten i höst och vinter!!!

I torsdags kom jag mig äntligen för med att lägga ett spår åt Roo på lunchen. Gick ett ca 200 m långt spår med en vänster vinkel och två höger, tre apporter + leksak.

Första vinkeln var redan efter ca 25 meter, sen blev det en apport på mitten av nästa sträcka, han tog vinkeln jättefin och apporten likaså.

Vid nästa vinkel trodde jag han gick förbi, men jag tänkte att han får väl knalla ut på trottoaren om det är så, men han hade förstås full koll. Det var jag som kollade på fel nedblåsta gren... Tur man inte lägger sig i....... ;-)

Apport två tog han även den fint, han viftar t.o.m på svansen när han hittade den.

Sista vinkeln genade han något lite i, men även slutapporten tog han.

Efter sista apporten hade jag gått över en cykelbana och sen tvärs över den gräsplan där vi brukar träna lydnad och hundarna springa fritt. Han vinglade till ganska ordentligt på ett ställe, men det syntes tydligt när han kom rätt igen och sen gick det undan till leksaken.

Han var mer nogrann och lugnare än vad han varit tidigare, ändå hade spåret "bara" legat en timme. Det regnade i och för sig och var lugnt. Han kändes hur som helst mycket mer fokuserad, mer mogen, vilket känns lite lugnande inför debuten...Han slår lite forfarande, men inte alls så mycket, det håller sig inom ett par tre meter när han går på full lina. Förut kunde det ju vara minst det dubbla, så det går framåt.

På kvällen var vi på möte på klubben som distriktet kallat till. Vad man ska säga om det vet jag inte, men kort sammanfattning är väl att det råder delade meningar om hur endel regler ska tolkas och vissa är duktiga på höras...

Får väl säga att jag inte tolkar reglerna på samma sätt som dom som skriker högst, men jag orkar inte argumentera med någon/några som bara sitter och säger samma sak om och om igen. Jag är helt enkelt in så intresserad, jag tänker nog vara lite lätt självisk och tänka på min egen träning och mitt eget tävlande i första hand. Jag orkar inte fokusera på något som jag inte brinner för (distriktet) och samtidigt prestera på plan, kanske något att jobba på mentalt, men inte just nu. Jag umgås hellre med mina träningskompisar och våra härliga hundar än bråkar om än det ena än det andra, även om jag anser att det är fel. Kanske sticker jag huvudet i sanden, men förtillfället skiter jag i det. Det har pågått saker länge inom distriktet och när folk nu uppenbarligen har glömt hur det hela började, börjar jag fundera på om det är någon mening att argumentera längre.

Det känns som ett löpband, man går och går men kommer ingen vart...

Nog om detta, idag blev det endel träning över kontaktfältstränaren här hemma efter jobbet. Jackaroo går från klarhet till klarhet, jag sprang nu förbi honom på uppfarterna och han stannade! Nerfarterna ser än bättre ut, började så smått sätta ihop det med ett hinder och slalom, så det liknar mer verkligheten ute på banan. Små, små steg i rätt riktning.

Algot blev bra taggad på att jag slängde godis åt varierade håll när han kom ner 2+2, så det kommer jag jobba vidare på ihop med leksak.

Har även sett Jenny Damms dvder och som vanligt finns det saker som jag köper och annat som jag förkastar, i alla fall för egen del. Det jag framför allt tycker är bra med att kolla på såna filmer och även läsa bloggar är att jag börjar tänka mer kritiskt på min egen träning. 

En sak som jag funderat över är att folk alltid verkar välja den kortaste vägen på banan när det kanske, i alla fall för vissa hundar, går snabbare att ta en något längre väg med högre tempo.

Jag tror helt enkelt inte på att den kortaste vägen alltid är den bästa.

Kom gärna med åsikter i ämnet. 

Nu får det bli lördagkväll med lite god mat och ett glas rött eller två...    

I morse undrade jag vad jag höll på med när klockan ringde 07:55. Jag var ju trots allt ledig och supertrött, men jag hade bestämt med Inger att vi skulle träna på förmiddagen. Eftersom hon skulle till jobbet senare så hade hon väldigt tidig förmiddag...

Klockan nio var jag i alla fall på klubben och hyfsat pigg, vi började med en promenad och sen fick Roo komma ut först.

Vi diskuterade lite linförighet och kom fram till att det bara är att backa lite i vår träning och kräva mer kontakt och framför allt berömma fortare när han gör rätt efter korrigering. Matte ska bli snabbare alltså, har man hört den förut... ;-)

Sen körde vi igenom första halvan av apellen, förutom lf.

Budföringen springer han rätt bra på, sätter sig dock långt fram hos mottagaren. Ska prova med att motagaren belönar i mellan åt efter ingången, så han/hon blir mer likvärdigt intressant som den älskade matten... Hihi!

Tillbaka till mig går det något fortare och ingången är bra.

Framförgåendet som jag skrutit så om funkade inte alls först, han vinglade och nosade. Andra gången gick det bättre, vet inte om han blev störd av Inger som komenderade eller vad det var. Kan även vara att han blev osäker när jag sa NEJ när han nosade, det var därefter som han började vingla. Ska helt enkelt bryta och börja om när han nosar istället för att korrigera, för det gör honom bara osäker. Andra gången var mycket bättre, han stannade även lite rakare på stå än stanna så det ska vi använda.

Läggande kändes bra, men när jag vände mig om så står Inger och säger DK, DK, DK..........

Jag fattar ingenting, men jag kollar tydligen på honom samtidigt som jag säger LIGG, vilket tydligen är DK. Inget som jag gjort för att hjälpa honom utan det är något jag lagt mig till med i och med att jag ofta tränar ensam och vill se så att han lägger sig direkt, så det blir till att tänka på i fortsättningen. Ska väl tillägga att han la sig snabbare och bättre utan att jag blängde på honom... ;-)

Om det berodde på att han visst vad som var på G, eller om han kände sig mindre tryckt av att jag inte blängde på honom får väl framtiden utvisa.

Innan han fick en stunds vila så gjorde vi en sittande i grupp med Inger's Pippi, då hon lagt sig på tävling. Planen var att jag skulle "ta henne" när hon la sig eftersom jag var kvar bara några meter från Roo. Men den enda som la sig under de minutrarna var Roo, fick korrigera honom två gånger. Han satt dock väldigt fint där i mellan, var ju bara tredje gången vi gjorde det.

Inger körde sen igenom endel elitmoment med Pippi, verkligen kul att se dom live. Känner mig sugen att börja med flera av dom under vintern, det är väl lika bra att träna in eliten först, så kommer väl de lägre klassernas moment utav sig självt... :-)

Utvilad eller något ditåt fick Roo komma ut igen och köra inkallning, apportering, hopp och platsliggning.

På både inkallningen och apporteringen har han fåt ett bättre tempo, har inte tränat det specifikt utan det är nog mer ett resultat av en säkrare hund som vet vad som förväntas av honom. Avlämnandet av apporten jobbar vi vidar på, det är bättre, men någon cm flyttar han gärna tassen fortfarande. Tänker jobba sakta framåt, tar hellre ett avdrag på det i november än en konflikt som varar lång tid framåt, likadant tänker jag med lf, hellre en 6:a, 7:a nu och en 10:a i sikte om ett halvår/år än för alltid en 8:a.  Framtiden får väl utvisa om jag tänker rätt i de här frågorna, men det känns rätt i alla fall. Man får ju lida på ena eller andra sättet om man slarvat i tidigt skede, så det är bara att bita i det sura...

Hoppet ser fortsatt bra ut, gjorde bara ett, något långsam i själva sättandet, inte tveksam bara lite långsam. Förhoppningsvis kommer tempot där med inom en snar framtid, det varierar ju lite nu.

Det sista i vår lydnadsträning för dagen blev en platsliggning och han låg så fint så, i 7(!) minuter. Inger la Electra och gick bakom stugan, medan jag befann mig på ca 2/3 av tävlingsavståndet. Fyra minuter låg han med ett beröm och en korrigering pga lite nosande. Jag gick sen och ställde mig fem meter bakom honom, gick förbi och ut ca 15 meter innan jag gick tillbaks och satte upp honom. Han fick då muntligt beröm och en godis, sen la jag ner honom igen och gick ut på hela avståndet tills Inger kom smygandes bakom stugan, två-tre minuter. Efter det fick han en ordentlig dragkamp med nya favoleksaken. Skönt efter ett par oroliga platsliggningar med uppgång.

När Inger sen åkte och jobbade så tog jag fram ett åttapinnars slalom.

Algot fick komma ut och nöta lite svåra ingångar, han börjar söka första porten på ett helt annat sett. Jag kan fortfarande inte skicka honom och sticka direkt, men jag ser tydligt när han låser på porten och då kan jag dra utan att han följer med och går in fel. Det kommer så sakteliga.

Det blev förstås även lite A-hinders träning och det ser verkligen så mycket bättre ut. Härligt med en så duktig liten Gotte!!!

Ett par vändor var han till och med före mig ner på halva nerfarten och det är en markant förbättring eftersom han tidigare väntat in mig på toppen om jag inte redan varit före.

Även Roo fick träna slalom och A-hindret. Slalom var mer eller mindre klockrent, oavsett om jag la ut leksaken efter, sprang med, eller var kvar och kastade leksaken. Vänster framför allt såg bra ut, lite problem med höger, men poletten har verkligen trillat ner. Det häftiga är att det inte är några problem att göra bakombyte på honom när han går in i slalomet oavsett det gäller höger eller vänster! Sicken liten stjärna man har!

A-hindret jobbar vi med både upp- och nerfart, på uppfarterna tjuvar han gärna, medans han väntar på släppkomandot på nerfarten. Det blir en avägning sen när man ska börja släppa på stoppet på uppfarten, han trampar om nu och fortsätter han med det så kommer han klara kontaktfältet, men frågan är om han fortsätter med det när farten kommer ordentligt. Tänker var nogrann länge än...

Det var en ordentligt trött hund jag hade med mig hem, han sov sött några timmar.