Roo

Senaste inläggen

Av Åsa - 29 april 2008 22:20

Jackaroo har gått bättre och bättre för varje promenad idag, så skönt att det inte verkar vara något allvarligt. När han och Amy fick en prommis på klubben travade han lite utan att halta, lite orent gick han kanske mellan varven, men inte var det det där riktiga haltandet. Då hade han ändå legat i bilen ca en timme. 

Väl hemma passade han på att dra en repa i trädgåden i ett obevakat ögonblick, börjar bli mycket spring i kelpiebenen efter två dagar i koppel...

Det blir dock ett par dagar till i koppel för lillen och ingen tävling på torsdag. Tänker inte chansa med min guldgrabb, vi hinner tävla tillräkligt i alla fall, jag vet ju inte vad det är som gjort att han haltat så vi tar det lite lugnt några extra dagar efter att han är helt fri från hälta.

Skulle tro att han vrickat till sig lite eller fått en lindrig sträckning eftersom det släppt så pass fort, men som sagt han får försöka hålla sig lugn ett tag till.


Algot och Alva fick träna agility, va skönt det var att ha en hel bana uppställd när man kom till klubben, bara att ta ut slalompinnarna och sen köra igång.

Algot fick börja med en bana med skålar vid balans och A-hinder, k.f gjorde han fint men jag missade i timingen på ett par ställen. Ska jag skylla på nåt så får det väl bli en dunkande huvudvärk, men jag vet inte, bara jag bestämde mig för att fokusera så gick det att göra även med skallebank, så det är väl inget att skylla på antar jag...

Det blev även några vändor utan skål och lite träning enbart på k.f Han går ner i tempo när jag gör enbart nerfarterna, men samtidigt ökar det förståelsen för vad han gör. Avslutade med skålar igen och då var farten bra. Han fick va med och lägga i blodpudding i skålarna, sen satte jag fast honom och tog Alven för att träna slalom innan han fick springa, skulle tro att det taggade upp honom endel...


Överhuvudtaget varvade jag mellan Algot och Alva så det blev korta pass med de båda. Alva sköter sig fint med sina k.f visst hon "glömmer" bort sig ibland, så att hon inte stannar 2+2, men hon går ner i alla fall, men belöning det får man bara när man gör rätt.


Allra sist fick Algot jobba med slalom, jag ställde mig mitt på slalom, ca två,tre meter ut och sen skickade jag honom åt båda hållen. När han ska åt höger och runda första pinnen är det inga problem, åt vänster blir det lite svårare, men det var hög procent med lyckanden. När jag flyttade så det blev mer än halva slalom att passera så sket det sig, men vi jobbar väl vidare, det är ju inte så att jag komme rstå still på tävling, där är man ju i rörelse mot rätt hål, vilket förstärker det hela, men ju säkrare han blir desto bättre marginaler har vi på tävling.


Nu blir det annanspaj och glass innan sängen väntar. 

ANNONS
Av Åsa - 29 april 2008 08:52

Ja inte är det ofta man gnäller över att få sovmorgon, men nu känns det lite så.

Roo är halt och ser ut att få skjuta på sin premiär. Det var i söndags kväll som han pep till när han gick ner från soffan och sen stödde han inte på vänster fram.

Tidigare på eftermiddagen så vet jag att jag reagerade på nåt när dom sprang ute, försökte hålla honom lite lugn, vilket inte var så lätt. Man såg dock inget på honom när han sprang då, men jag antar att det var då nått hände.


Under måndagen haltade han ordentligt framför allt efter vila, men gick hyfsat i skritt efter att ha rört sig en stund. Idag på morgonen var han inte alls lika halt direkt efter natten och han kliver på mer på promenaden. Han får dock hålla sig till skritt idag med, något vi verkar bli oense om...

Släppte honom i trav en kort stund och då "trampar han igenom" men har öronen uppåt och verkar inte ha direkt jätteont, igår vek han ner öronen och såg lite olycklig ut.

Så det finns gott hopp om att han snart är i farten igen, men någon agilitypremiär på torsdag blir det inte! Utan vi får ta sovmorgon istället, klass tre börjar tidigast klockan 13:00 medans klass ett var 8:30. Så det var väl det lilla positiva med den här skadan om man nu ska försöka se nått sånt...


Nu får väl premiären förhoppningsvis ske i Fagersta i pingst istället. Det blir ju bara en och en halv vecka att vänta, så varför ta en risk att få hela säsongen förstörd och dessutom orsaka min guldgrabb lidande?


I kväll ska de små få en chans att träna på nya banan som har kommit ut på klubben, det såg jättefint ut när jag nyfiket kikade där igår. Bra arbetat av sektionen och övriga som var där!!! Själv firade vi ju i dubbelbemärkelse!

Tack än en gång för alla grattisar. Nu är det dags att åka till jobbet, uppdaterar kanske ikväll efter träningen om jag orkar.




ANNONS
Av Åsa - 27 april 2008 21:42

Tack för alla grattisar! Jag är oerhört stolt över min fantastiska hund, han höll ihop det bra, trots att man märkte att han var rätt trött mot slutet.


Det var många som hade problem i spåren, det finns mycket älg i trakterna. Endast sex hundar fick chansen att köra lydnaden utav elva.

Vi tar det från början, det hände nämligen endel innan vi hann komma till spåren...

Efter ett stopp-tecken så saknade bilkaravanen ett antal bilar, när vi kom fram till spåren så får vi höra att en har kört in i en annan vid stopp-tecknet. Den påkörda bilen var rejält tillknycklad bak, så hon fick ta ut sin hund framåt ur buren... Inte nog med det en stor van backar på min bil vid spåren, det blir dock inget av det. Får kanske ta Benga's något äldre bil nästa gång vi ska på spårtävling, verkar farligt det här...


Vi hade fått spår tre, skönt att inte behöva vänta så länge speciellt med en hund som verkligen gillar att spåra. När jag skulle rasta honom lite så letade han efter spår i skogskanten, sötnosen.

När det blev vår tur tog han spåret fint som vanligt, kändes säker, snurrade till lite efter vinkel två och INGA PINNAR, tankarna hann komma, är vi rätt eller helt ute och cyklar??? Han spårade dock på bra och jag frågade lite försiktigt om han inte hittade några pinnar? ;-)

Efter en stund tar han upp en pinne, vilken lättnad när man ser LKL3 2008-04-27 på den! Vi var på rätt väg, frågan var hur många pinnar vi gått över.


Pinne två hittade han under en gran, pinne tre såg matte... Han fortsatte jobba finfint i spåret, uppför, nerför, över kärr, genom högt ris eller på klippor. Inget verkade störa honom. Efter kärret så skyggar han plötsligt till vid en sten, reser lite ragg och ser väldigt osäker ut. Jag ser att det är en håla under stenen och hinner tänka GRÄVLING! Så jag går förbi stenen en meter och ber honom spåra igen, vilket han också gör, men med hög nos och verkar lite osäker i 10-20 meter. Spårar han rätt eller går han bara omkring?

Svaret kommer efter rätt lång stund när pinne fyra är i hamn!

Svetten rinner efter mattes rygg och tungan hänger på Roo, tankar som måste hitta slutet snurrar i huvudet, när jag ser bilarna hinner jag bli ordentligt nervös för att vi har missat det innan Roo stannar upp kollar uppoffrande på mig och sen ner i mossan. Där ligger den, den långa fina pinnen, vårt SLUT!!! Så härlig känsla.


Jag kände mig glad, stolt och lättad efter spåret, så skönt att ha gjort sin första tävling utan att veta var spåret går och bara våga lita på hunden!

Tillbaka på klubben så skulle lydnaden köras först och sen plats och budföring.


Han kändes aningen seg i lydnaden, men jobbade på bra, linförigheten är ju vårt sämsta moment och där kom också lägsta betyget, sjuor.

Sju blev det även på krypet, något hög, men kanske framför allt så ville han inte sätta sig upp... Vill ju krypa mera.

Orkar inte skriva om alla moment, men tior på hopp och apporten blev det!


Platsen var inte för den nervsvaga... Det tog väl ca 30 sekunder innan hunden bredvid Roo vände sig mot Roo, reste sig, gick runt, pinkade!!! För att sen börja sprätta! När han sen började gå mot de övriga två hundarna så bröts det och vi fick gå tillbaka till våra hundar. Vi fick sen någon minut att samla dom igen innan vi la om dom.

Roo låg så fint, vickade på öronen vid skotten, men ingen oro alls, han känns riktigt säker. Jag kan nog släppa det som hände för tre veckor sen helt nu, när han klarar sånt som idag så har det definitivt inte satt sig i huvudet på honom!


Sen var det bara buföringen kvar, rakt och bra sprang han, en antydan av blick mot skytten första sträckan, men inte mer.

Så det har nog inte varit några fel att inte hålla på och tragla med en massa skott-träning. Han har en budföringen med skott nära mottagarn innan och en regelrätt platsliggning + de två jag la när det var MH. Han har ju aldrig brytt sig i skott så varför hålla på och göra en grej av det?


Nä nu blir det sängen, kommer nog  återkomma om det här mera, är ju en stolt matte till en högreklass hund numera!!!


Av Åsa - 27 april 2008 15:08

Nu ska det firas här i dubbel bemäkelse, matte fyller år i morgon så det kommer väl några och vill ha fika snart. Det som är viktigare att fira är dock Jackaroo, han har tävlat lägrespår med matten idag och klarat det bra.

500.25 poäng, uppflyttad och seger blev det!!!

Stolt matte skriver mer senare...

Av Åsa - 25 april 2008 16:23

UPPDATERAT 

Tänkte bara tala om att bilderna på våra vattenodjur nu finns på hemsidan.

Dessutom har jag anmällt Algot till en lydnads etta och Roo till tvåan! Vi får väl se om vi hinner få bukt med de nya momenten.



I går kväll var det månadstävling igen, hoppklasser. Det började med large på den något svårare banan.

Amy var först ut, hon och husse gjorde det bra, men fick tyvärr en rivning på nästsista hindret. Hon kom för nära inpå, är ju inte fullt lika smidig och graciös som i unga år. Ett bra lopp som i alla fall räkte till andra plats i klassen.

I den lätta klassen sprang hon på OK, men kändes visst lite segare, kan va så att badet från i onsdags satt i kroppen på henne. Hon får nog vila sig i form till Söderköping, det är ju en vecka kvar så hon hinner nog ladda om.


Jackaroo, mattes nästa stora stjärna (!) sköttes sig så himla bra på den svårare banan, nollat lopp och snabbast tid av largehundarna!!! Tror det bara var Algot och Alva som slog honom. Nu räknas inte det loppet i tävlingen eftersom han tävlar klass 1 officiellt, men vad gör det, känslan kan man leva länge på!

Eller i alla fall till nästa start, då det blev total pankaka av alltihop. Typiskt agility...

Det började med att han inte löste slalomingången, antagligen trängde jag honom, då det låg två tunnelöppningar åt höger, ja jag vet man ska inte fegköra utan lita på hunden, men det är f..n inte lätt med en hund som letar tunnlar att ladda på redan i starten.  Kunde inte sätta honom som jag ville i någon av starterna då han lutade sig åt höger och sneglade på en tunnel...

Missarna i slalom gjorde att jag tappade lite fokus tyvärr och det i samband med en tokladdad kelpie funkar inte. Han tog så många hinder han kunde på så kort tid som möjligt ungefär. Fick tillslut hejd på honom och la ner honom ett par sekunder för att samla både honom och mig, sen körde vi slutet, vilket gick jättebra!


Är mycket nöjd med honom och det känns bra inför kommande tävlingar, känns som vi börjar hitta varandra lite mer på banan nu, hoppas det håller i sig.


Husse och Alva gjorde ett mycket bra lopp i svårare klassen, hon laddar verkligen inför loppen nu och ylar i slalomen, men har lärt sig hantera det så hon klarar alla portar ändå. En andra plats blev det för dom där.

I den lättare banan så sprang hon förbi ett hinder vilket husse inte brydde sig i så det blev disk. Lite konstigt såg det ut för det var mittenhindret utav tre som var på rad, visst något förskjutet, men fortfarande på linje. Det ska hon banne mig klara, det var inte stor lucka mellan hindret och husse, men det är klart Alven är inte så stor heller...


Mattes Superalgot så, han fortsätter vara så där härligt mjuk, följsam och snabb! Kan det vara så att min timing har blivit bättre???

Vi nollar och vinner den svårare banan ett par sekunder före syrran. På den lättare banan blir jag bekväm och man märker att Algot blivit mer följsam, han viker direkt och springer förbi ett hinder. Härligt!!! Vi brydde oss så klart inte i det utan sprang i mål som diskade, men kände oss som segrare.

Åh vad jag längtar till Söderköping nu, ska bli så kul att få nya möjligheter att fixa det när det verkligen gäller. För även om det inte gick vägen i Kvinnersta så fanns kännslan där.


Nu blir det lugnt på träningsfronten, inför söndagens spårtävling, håll tummarna för oss att vi slipper dagisbarn och gubbar i spåret.




Av Åsa - 23 april 2008 14:51

I morse drog jag och hundarna till Örebro för att lägga ett spår och träna lite agility. La spåret i skogen intill brukshundsklubben, det går en motionsslinga där, som jag korsade två gånger, tyckte det kunde vara lite lagom svårt för Roo.  Mot slutet gick jag även ut på en gräsäng för att sen knalla in i skogen igen och lägga slutet.


Nu blev det väl inte riktigt som jag tänkt...

Han tog spåret sin vana trogen klockrent, klarade av första korsandet av slingan fint, trots att det kom två tanter med stavar en bit åt vänster. När vi sen gick på en liten stig måste han ha bytt spår, för han spårade på fint, men vinklade aldrig. Tog honom av det spåret, tog en kort promenad och gick sen till ett ställe där jag visste att vårt spår gick. Han fick ett nytt påsläpp och han for iväg och markerade pinnen jättefint, hade bara lagt en pinne + slut idag. Han fortsatte spåra strålande, när vi sen skulle korsa slingan igen kommer en gubbe gåendes, jag ser att vi kommer "krocka" så jag säger åt Roo att vänta ca fem meter före slingan. Vad gör gubben då, han stannar tittar intresserat på oss, vi står säkert där en minut innan gubben går vidare. Jag står bara still och pratar med Roo att han får vänta, han verkar inte bry sig det minsta utan tar spåret så fort han får tillåtelse.


Inga problem i det korsandet heller, han snurrar till i vinkeln som ligger längs med motionsslingan, får syn på en tjej med hund och spänner upp sig lite. När jag ber honom spåra så snurrar han runt och tar spåret åt rätt håll, passerar gubben som inte hunnit så lång och vinklar fint in i skogen.

Där får han ett rejält tapp vilket jag hade svårt att förstå, tills jag får syn på ett helt j...a dagis som är ute och leker mitt i vårt spår!!!

Roo kollar misstänksamt på ungarna, skäller på en som stirrar på honom, när så en kommer viftandes med en stor pinne inser jag att det bara är att vika sig och gå av spåret.


På väg mot bilen, så plockar han upp spåret när vi korsar det och jag låter honom göra det, kanske vi kan få med oss slutet i alla fall, men icke, han hamnar vid sidan av och går förbi det.


Suck, snacka om att få till det med spåret innan tävling. ;-) Att det skulle kunna finnas en hel del folk på motionsslingan hade jag räknat med, men inte att det skule vara så mycket folk i själva skogen och de mindre stigarna.


Jaja, vi är en erfarenhet rikare och Roo och de andra fick ett välförtjänt dopp i Säbylundssjön på hemvägen. Uppskattat!!!


Under tiden spåret låg blev det lite agiltiyträning, fokus på kontaktfälten och det skötte dom bra. Roo var väl lite väl het på uppfarterna i mellan varven, men nerfarterna gör han finfint.



Även igår kväll blev det lite agility, då var det handling och slalom som vi jobbade med. Roo's slalom har verkligen släppt, han jobbar på hela slalomet med bra tempo, lite stöd i ingångarna behöver han fortfarande om dom blir för svåra, men det artar sig.

Handlingsmässigt börjar det stämma lite bättre melan oss också, visst blir svängarna rätt vida mellan varven, men jag jobbar inte med det direkt just nu, utan mer att han ska klara hindren och "ta" mina komandon och det gör han allt som  oftast.


Algot jobbade oerhört bra, han känns så himla följsam och lyhörd, ska bli kul att snart få tävla igen.

Alven fick också träna lite, hon fick problem när jag spang ifrån henne i slalom, i övrigt jobbar hon på bra.


Nu ska vi ut och ta ett kort spår så vi får lite bra minnen inför söndagen!

I kväll är det agilitykurs igen, ska väl hinna äta nått innan också, stressigt att vara ledig...


Ett smakprov från dagens badbilder, det kommer fler på hemsidan så småningom.

Av Åsa - 17 april 2008 21:13

Idag fick vi äntligen till en platsliggning med skott, Tack Bettan för att du agerade skytt och Helen och Maria som ställde upp med ett par hundar.


På lunchen tränade vi lite läggande under gång och se, idag så var det inga problem.  Igår innan kursen blandade han och gav så jag höll på att bli tokig. Kommer köra mycket läggande och bara några enstaka ställande fram till tävlingen, så borde vi väl lyckas.

Algot fick träna läggande och ställande och gör det bättre och bättre. Han blandar ingenting nu, peppar, peppar, och snabbare går det.

Fotgåendet ser kanonbra ut, ska "bara" slipa till halterna också...


Innan skotten idag fick Roo nöta lite position, det är fortfarande lite snett i halterna men vi jobbar på det. Metallen ser bra ut, lite mer attack kunde det kanske vara i samtliga apporter. Han tvekar inte att gripa, men anfaller dom inte heller. Vet inte, men lite mer attityd i det hela skadar nog inte.

Platsen då, ja jag la honom på kanten bredvid Akkra med Helens doberman på andra ytterkanten. Ville inte riskera att han skulle ha dåliga vibbar av rasen när det var första gången med skott. Kanske lite överbeskyddande, men varför chansa.

Skott ett rykte han till ordentligt, men låg kvar, berömde honom efter en stund.

Skott två vickade han lite på öronen. Sen klickade pistolen ett flertal gånger och då vred Roo på huvudet, men fortfarande inget flyttande av tassar.

När så skott tre tillslut kom, så var det inte ens öronvick!


Det där kommer inte vara några problem, om inget annat händer, typ andra oroliga hundar som går upp eller så.

Har vi sen turen att hamna i en senare grupp eller att budföringen körs först, så han hört endel skott innan så tror jag inte han blir så överraskad på första skottet som idag. Han känns lugn och säker i själva liggande i alla fall, så det ser tryggt ut.


Algot fick komma ut och göra några läggande och ställanden också, såg fortsatt bra ut, gav släppkomando och kastade leksak utan att göra färdigt hela momentet. Hoppas det ger ännu lite snabbare resultat.

Lånade Akkra's apport och han är ju för söt den lilla grabben. Från att inte ha velat tagit i en apport, än mindre en främmande, så hoppar han nu efter den. Vid den fåniga kl 1 apporteringen rullar han den lite i munnen, men vid en "vanlig" apportering så går det bättre.

När han sen hoppade på mig trodde jag han ville ha leksaken, men icke det var apporten han var ute efter!


Nu blir det lite lugnare på träningsfronten några dagar, så dom får vila sig lite i sina små huvuden. Ska väl träna lite kryp i alla fall, det börjar så smått se lite lugnare ut. Kanske, kanske att han kan ta det i ett normalt tempo om en dryg vecka...

Av Åsa - 16 april 2008 12:46

Vad härligt det är när solen skiner och det är ljust på kvällarna igen.

Idag hade jag och Emelie stämmt träff vid "Halshugget" för att spåra, jag plockade med mig ett gäng splitter nya pinnar som jag la i plastpåse för att få det så tävlingslikt som möjligt.

Emelie la ett ca 600 meter långt spår i varierad terräng med 5 pinnar + slut åt mig och och Roo, med endast en markering där vi skule på spåret.

Jag la ett ca 200 meter långt spår åt Folke med godis burkar i.


Efter lite fika, så fick Folke gå sitt spår, han är lite flängig i spåret (ungefär som Roo var) och rätt hög i nosen, men han kämpar på och håller god koll på vart spåret är. Kul att se andras hundar jobba.


Roo tog spåret bra, slog lite i början, det gick över ett nygjort kalhygge, med massa färskt ris kvar, han hittade första pinnen bra! Tog en sväng åt vänster i första vinkeln, innan han kom rätt. Känns betryggande att jag börjar se en klar skillnad på när han spårar och letar spår. På den efterföljande sträckan gick spåret på en smal stig mellan något högt ris av något slag, där missade vi en pinne. Vinkeln till vänster tog han finfint. Precis innan det bar uppför för ett berg så klev han över en pinne som jag såg, så den smuslade jag ner i fickan.


Det var halt uppför så jag fick stanna honom för att själv kräla upp, det är inget som stör honom, han bara tar vid där han slutade när han får tillåtelse, eller helst tidigare... Väl uppe på berget blev det två vinklar nära varandra då Emelie märkte att det inte gick att gå nerför där hon hade tänkt, i alla fall inte på ett säkert sett! Roo löste det utan problem. När det väl bar nerför så hittade han en pinne till lagom när jag stannade honom för att trassla ut ett framben. Ytterligare en pinne tog han innan vi kom till sista streckan som gick lite av och på en stig, Emelie gick med och kunde konstater att han löste det bra. Spåret hade gått av stigen åt höger och slutet låg på vänstra sidan av stigen sen och det tog han fint!


Är mycket nöjd med det här spåret, känns skönt att ha fått gå ett spår man inte har en aning om vart det går och inte heller vet vart pinnarna ligger. Bara lita på min fantastiska spårhund!!!

Det känns som vi kommer ta oss runt spåret nästa söndag, sen är frågan hur många pinnar vi får med oss... Vi jobbar ju för att göra dom roligare och mer värdefulla och visst det har gått framåt, men det är en bit kvar, spåret är fortfarande SÅ mycket roligare!

Det kallas visst lyxproblem...


Innan Emelie kom så hade alla dogsen fått sprungit upp och ner i sandtaget som ligger intill parkeringen, nyttigt för dom att jobba upp och ner där.



Sen var det det här med dom ljusa kvällarna, igår tog jag med mig jyckarna ut till klubben när jag kom från jobbet för lite lydnadsträning.

Roo fick börja med lite linförighet och rutan. Det lilla charmtrollet sprang rakt mot rutan för att vika av mot högra konen och hoppa över den in i rutan... Inte riktigt vad jag hade tänkt kanske. Backade lite övningen och la in leksak i rutan, vilket gjorde underverk förstås. Sen varvade jag med ett skick med leksak, ett skick utan, samma fart och säkerhet. Så jag tänker fortsätta varva så ett tag och sen låta det gå lite tid mellan skicket med leksak och det utan, så får vi se om han kopplar det snart. 


Agot fick komma ut och köra igenom ettan, såg bra ut, en helt annan attityd än för några månader sen. Visst det är inte perfekt, men han jobbar med glädje och säkerhet i det han gör, sen får vi fila lite sakta på snabbare läggande/stälande, rakare halter och att inte rulla apporten i munnen. Det går inte att ta så stora steg med honom lydnaden för då lägger han av och vill inte va med, så korigeringarna får gå gradvis.


Roo fick sen komma ut och träna kryp, till en början var han halft rabiat och bara slängde sig iväg, på slutet kröp han dock kanonfint, utan att jag höll emot i kopplet, det verkar ge resultat! Ska bara jobba fram det till första krypet också... ;-)

Hopp och hopp - apport blev det också tränat. Första gången såg han inte apporten, eller han tittade inte efter den utan vände upp för att sätta sig, sen var det prickfritt!

Vanliga apporteringen gick bra, det händer att han blir lite väl het och då inte får riktigt grepp om den i första greppet, men allt som oftast ser det kanon ut. Kom på när jag var på väg hem att man kanske skulle tränat läggandet... jaja det får vi ta i kväll när vi åker till klubben för att hålla agilitykurs.


Sen var det där med som flugit i matten, igår gick jag upp 07:15, letade fram ett par stavar (som jag inte fick ihop, så dom blev kvar hemma) gick en lång rask prommis med hundarna. När så hundarna fick sin frukost, så tränade jag lite styrka med hantlar och "rullhjul", samt lite sit-ups. Dammsugarn fick jobba lite också innan jag klev in i duschen, för att sen käka frukost och fara till jobbet. I morse hade jag fått ordning på stavarna så då blev det en rask stavprommis med hundarna, innan vi for till spårskogen. Hm, man kan ju undra vad som hänt... Jag tror det är en tävlingsdjävul som kommit fram. Jag ger mig 17 på att vi kunnat undvika snurren i agilityloppet i lördags om jag hade haft bättre flås! Nu när jag fått bättre ordning på handlingen så vill jag ju inte att flåset ska fälla oss, så nu jäklar!!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se